Monday, September 24, 2007

Ett herrans (katt)liv.

*puh* Det är jobbigt att leva med tvåbeningar ibland. I lördags hade dom sån där fest. Hela stället vimlade av en massa tvåbeningar. Och vi blev nesligen instängda i sovrummet med lådan och matskålar och allt. Man kan väl inte gå på lådan i det rummet där tvåbeningarna sover heller!! Så vi höll oss vackert. Inte nog med det, framåt natten började dom sjunga sån där karaoke. Hujeda mig sån hemsk olåt! Min stackars bror som i vanliga fall brukar undra vad som felas matte när hon sätter igång visste inte var han skulle ta vägen. Och det fick tvåbeningarna minsann höra då det till slut var över. Ramses som i vanliga fall inte säger mycket (det är jag som är den snacksaliga kissen i familjen annars) gav matte och husse en ordentlig utskällning. Isis, katt på Bygatan.

2 comments:

Anonymous said...

Vi kan förstå vilket herrans liv det måste ha varit. Här har det också rusat runt en massa tvåbeningar titt som tätt (fast nu var det faktiskt ett tag sen hiiih) och vi har inte lyckats hålla oss undan deras klåfingriga tass...det heter visst händer. Vi blir bara inlåsta i mattes och husses sovrum då det ska bäras in stora saker genom ytterdörren och de inte vill att vi ska smita ut... säg till er matte och husse att ni minsann kan bestämma själva var ni vill vara. Hihi.

Tassar från Azlan och Loke.

Viktminskning said...

Människor som sjunger (=ylar) är det värsta som finns...matte sätter igång ibland och det låter INTE bra kan vi berätta. Men hon verkar tro det själv...ibland tar hon upp någon av oss i famnen och dansar också *hua*. Vi tycker förresten att ni katter borde få ha en egen fest med egna gäster som kompensation. Då kan er husse och matte få sitta i sovrummet hela kvällen *hämd*

Ha det bra!